torsdag 12 april 2012

ETT KORT UPPEHÅLL PÅ VÄGEN FRÅN AUSCHWITZ


Nu är den utläst. Men inte färdigtänkt...

Detta är en biografi av Göran Rosenberg som handlar om hans pappa och tiden efter förintelsen. Tiden där hans pappa söker ett nytt liv och delvis en ny identitet i Sverige, bildar familj försöker starta på nytt. Projektet som Rosenberg beskriver det.
Det är ett svårt projekt då fadern liksom alla överlevande plågas av minnen och men. Då de hamnar i utanförskap och möter omvärldens oförstående för det ofattbara.

Det är både en vacker och gripande roman om fader-son-relationen, koncentrationslägerskildring och Sverige som jag upplever så oförberedda och naiva även efter krigsslutet.
Jag tycker mycket om boken, den är uppbyggt på ett sätt som driver den framåt. Man vill hela tiden veta hur det ska gå för fadern och familjen. Tyvärr hade jag sett Skavlan och diverse soffor som Göran Rosenberg suttit i så jag visste lite för mycket kände jag.
Jag rekommenderar varmt. Den skildrar ett nytt perspektiv på förintelsen tycker jag.  Den är personlig och tänkvärd.

Jag fick en insikt om att mina barn inte kommer få höra ögonvittnesskildringar från förintelsen. Det är 67 år sen befrielsen och de som har minnen kvar börjar sakta försvinna. Det är genom litteratur som denna som historien lever vidare och det ligger på vårt allas ansvar att det inte faller i glömska. Om detta må ni berätta...minns ni den boken?

Jag lyssnade på en dokumentär från sveriges radio i samband med denna läsning. Jag ringer dig ibland. Amanda intervjuar sin mormor som överlevt Auswitz-Birkenau. Lyssna på den, gärna efter, eller i slutet av Rosenbergs bok. Det blir en annan dimension hur denna kvinna lever med demonerna och hur fäst hon är vid att inte bli fortsatt kränkt. Så fast att hon inte kan skilja på barnbarnets välvilja från demonernas.
Den handlar även den om hur förintelsen och andra skador som åsamkas den enskilda människan för konsekvenser för hela familjer i generationer efter.

Nu vill jag läsa eller se Ninas Resa av Lena Einhorn som jag missade när det begav sig för några år sen...

4 kommentarer:

  1. Tack för dina tankar om boken jag håller med dig om att den gav nya perspektiv på Sveriges hållning till till de överlevande från lägren. Annika Thors bok Om inte nu så när handlar om vårt lands hållning innan kriget bröt ut - bra och upprörande. Hörde att Rosenberg ska vara med i babel på onsdag - då ska jag titta och så ska jag lyssna till radioprogrammet. Tack för länk.

    SvaraRadera
  2. Tack själv! Väldigt bra sammanfattning på boken!

    Babel missar jag aldrig men särskilt inte nästa vecka då.

    Jag gömde skriva om titeln på boken. Jag gillade titeln. Funderade på den under min läsning, det var nog inte förrän jag läste sista raderna som jag riktigt fick ihop alla trådar.

    Sen störde det mig att det upprepades vissa fakta då och då i boken... Någon mer som tänkte på det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev som att vissa fakta skulle trummas in, titeln tycker jag är så vacker. Läste idag en intervju med Vanna Rosenberg där hon beskriver hur familjen trauma lever vidare i generation efter generation, jag tänker inte ofta att det finns det arvet här i Sverige. Tack för boktips!

      Radera
    2. Tack för ditt boktips om Stefan Einhorn. Åntligen har jag läst Änglarnas svar. Du har alldeles rätt i att de kompletterar varandra.

      Radera