JERKA

Då var det dax att bokbloggsjerka igen.

När jag såg ämnet Nordamerikanska författare tänkte jag genast Nicole Krauss. Men när jag såg att Och dagarna går-Anna rekommenderat denna utomordentliga författare så tänkte jag om.

Tranströmer i all ära, Karin Boye likaså men Dorothy Parker står högst på poethimmlen för mig!

Upptäckte henne under gymnasiet, alltså 20 år sen (kan det verkligen stämma?!) och jag vill minnas att det var dikten Indian summer som jag kom över först.

Indian Summer

In youth, it was a way I had

To do my best to please,

And change, with every passing lad,

To suit his theories.

But now I know the things I know,

And do the things I do;

And if you do not like me so,

To hell, my love, with you!

Parker är fräck,ironisk och svart i sin diktning. Svart och svår tänker ni kanske. Tvärtom, svart och fantastiskt rolig! Som Oskar Wilde- som hon tillägnat en dikt;

Oscar Wilde

If, with the literate, I am
Impelled to try an epigram,
I never seek to take the credit;
We all assume that Oscar said it.

Hon levde i New York 1893-1967 och skrev dikter noveller, kritik och satir. Hon levde ett dekadent liv på och om man läser hennes dikter så låter hon som hon hade ett glas champagne i sin ena hand och sitt ständigt brustna hjärta i den andra. Tyvärr blev hon med tiden allt mer beroende av alkohol och hon försökte flera gånger avsluta sitt liv- Hon på minner mig mycket i sin diktning och livshistoria om både Sylvia Plath och Karin Boye.

Jag avslutar med hennes dikt Resumé som sammanfattar hennes mörka sida och självmordstankarna.

Résumé

Razors pain you;
Rivers are damp;
Acids stain you;
And drugs cause cramp.
Guns aren't lawful;
Nooses give;
Gas smells awful;
You might as well live.